Vissa dagar läser man artiklar som gör en glad. Glad för att det finns människor som är pålästa och kunniga om upphovsrättsproblematiken och som har förmågan att formulera sig kring ämnet i skrift. Och få det publicerat. Nicklas Lundblad är en sådan person. Hans artikel i Svenska dagbladet idag gjorde min frukost till en väldigt behaglig upplevelse.
Framför allt ett stycke är värt att lyfta fram:
Fildelningsdebatterna – om vi får kalla dem så – är kanske bara ett preludium till de verkliga politiska striderna om kunskap och information i framtiden.
Inom Piratpartiet är vi medvetna om att fildelningsfrågan egentligen enbart är den synliga toppen på det isberg som immaterialrätten utgör. Och det demokratiska samhället är vår tids Titanic som övertygad om sin egen osänkbarhet gasar på för full maskin framåt. Samma insikt om att informationssamhället skapat nya politiska skiljelinjer hittar vi hos statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker, i deras bok Kampen om Kunskapen. I boken skildras även Piratpartiets framväxt och roll i den nya skiljelinjerna.
Det som Nicklas lyckas med i sin artikel är att lyfta fram den pågående intellektuella diskussion som förs kring upphovsrätten idag, och visa på att effekten av den starka lobbyism för hårdare lagar och ökad jakt på fildelare som upphovsrättsindustrin fört de senaste åren skapar en motreaktion som ifrågasätter immaterialrätten i grunden. Ett ifrågasättande som enligt mig är sunt.
Idag förs diskussionen om upphovsrätt ofta från fel utgångspunkt. Diskussion utgår allt som oftast från dagens immaterialrättssystem som en given sanning som möjligen kan behöva justeras (oftast genom hårdare tag och längre skyddstider). Därför tror jag inte, som Nicklas, att konflikten mellan pirater och antipirater kommer vara överspelad inom den närmsta framtiden. Istället tror jag att vi pirater kommer fånga upp och inkorporera de frågor om kunskapens roll som Nicklas sätter fingret på:
Där det idag till nöds funnits de som klamrat sig fast vid gamla politiska begrepp, uttänjda intill och bortom det meningslösas gräns, som den atavistiska användningen av äganderätten i fildelningsdebatten, måste framtidens skiljelinjer och begrepp bli helt annorlunda. Klassisk partipolitisk ideologi ger liten eller ingen ledning i frågan om hur vi avgränsar och utformar rätten att lära sig, former för kunskapdelning och öppnar forskningens framtid.
Piratpartiet bildades för att svara på de frågor som informationssamhället ställer. När partiet bildades hade fildelningsdebatten egentligen för första gången lyckats ta sig in i det politiska vardagsrummet, helt utan att de gamla partierna visste vad de skulle göra av den. Idag har de, genom upphovsrättslobbyns försorg, kommit fram till att lösningen heter kriminalisering och jakt av det nya och okända. Men det är en ohållbar lösning. Repression får aldrig vinna över kommunikationsfrihet. Så ska vi hitta en hållbar lösning kring immaterialrätten måste vi våga släppa taget om dagens lagstiftning och se på frågan om hur vi värnar om skapandet av ny kunskap och kultur med nya ögon. Och jag instämmer helt med Nicklas när han skriver:
Oavsett om lösningen blir reformer, modeller som mognat fram kring den öppna källkoden, som Hope föreslår, eller ett totalt avskaffande av de ”intellektuella monopolen”, som Boldrin och Levine förespråkar, så är det klart att frågan om immaterialrättens framtid inte är en politisk fluga som kan tigas ihjäl.
Världen är inte samma plats som den var innan internet slog igenom och revolutionerade människors sätt att kommunicera och socialisera med varandra. Informationspolitiken som politiskt område har kommit för att stanna. Piratpartiet har kommit för att stanna. Vi är det enda parti som byggts upp för att kunna svara på de frågor som den kommunikationella revolutionen ställer.
Hjälp oss att göra detta genom att rösta på oss i EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010! Eller varför inte bli medlem och själv bidra med svaren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar