Fildelningsfrågans internationella dimension

Sanna Rayman skriver i Svenskan idag att regeringen inte löste fildelningsfrågan med den nya Ipred-lagen. Och givetvis har hon rätt. Men så var ju inte heller syftet med lagen att lösa de problem som dagens upphovsrätt medför. Syftet var att ge så mycket befogenheter som möjligt till en sjukdomsdiagnostiserad upphovsrättsindustri utan att förlora allt för mycket politisk legitimitet. Hur mycket legitimitet regeringen förlorat kommer vi få se i EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. I den här takten borde regeringen hinna köra över folkviljan och medborgarnas rätt till personlig integritet åtminstonde en gång till före EU-valet och sedan ytterliggare två till tre gånger före riksdagsvalet året därpå. Det positiva är att de verkar göra allt de kan för att rensa vägen för en politisk framgång för Piratpartiet. Det negativa är att de är beredda att nedmontera idén om rättssäkerhet och om värnandet av den personliga integriteten på vägen dit.

Men tillbaks till Raymans artikel. Hon skriver bland annat:

Fildelningsförespråkarna ligger i mångt och mycket före sin tid. De talar om en framtid, ­önskar sig paradigmskiftet och agerar som om detta redan var genomfört. Men vad som glöms bort är att hur man än vrider och vänder sig så är den övervägande majoriteten av all fildelning som sker fortfarande beroende av dagens system. Utan branschen, inga pirater.

Visst finns visionerna om hur det skulle kunna se ut och visst har branschen varit i särklass mest ­visionslös, men det eliminerar inte faktum. Att parasitera på ett befintligt förhållande, samtidigt som man förespråkar något väsentligt annorlunda, skadar din trovärdighet i debatten. Trösterikt kan det möjligen vara att tänka på att du sannolikt kommer att få stoltsera med ­titeln ­pionjär, så småningom.

Det känns lite märkligt att vi fildelningsförespråkare skulle ligga före vår tid när vi pratar om ett teknikskifte som påbörjades för cirka tio år sedan. Är det inte snarare så att lagstiftarna och musikbranschen halkat efter sin tid? Att dagens pirater fildelar material som branschen tagit fram är inte heller ett argument för att branschen måste se ut som den gör. Det är inte heller så att vi pirater nödvändigtvis menar att branschen måste upphöra. Vi hävdar snarare att den måste förändras, och att den måste inse att det monopol på spridning som den en gång besatt är dömt att upphöra.

Jag är fullt övertygad om att det kommer växa fram ett system där branschen ser fildelning som det naturliga distributionssystemet, där branschens roll förändrats från att främst fungera som sållningsmekanism och distributionskanal till att istället fungera som en mekanism för att lyfta fram talanger och promota dem i ett allt starkare mediabrus. Jag vill kunna gå till det promotionbolag som mina favoritartister ligger på för att få information om var band som spelar liknande musik kommer hålla konserter de kommande tre månaderna. Jag har inget emot epiteten pionjär, men jag betackar mig för att kallas för parasit. Piraterna lever i symbios med kulturskaparna. Det är snarare branschen som är parasiter idag.

Avslutningsvis skriver Rayman att den som vill påskynda förändringen bör arbeta med frågan på internationell nivå. Det vill piratpartiet. Det är därför vi ställer upp i europaparlamentsvalet den sjunde juni nästa år. Det är därför vi behövs i EU. Vi vill arbeta för en förändring av det internationella immaterialrättssystem som idag breder ut sig som en farsot över världen och kväver mänskliga rättigheter som rätten till privat kommunikation, rätten till kultur och rätten till en rättsstat som syftar till att skydda medborgarnas intressen. Vi vill, med risk för att låta storsvulstig, helt enkelt göra världen till en bättre plats att leva på. Både för kreatörer och för de som vill uppleva och sprida kultur. Möjligen att vi kommer göra världen till en sämre plats för ett antal distributionsföretag som byggt sin affärsidé på att kränga plastbitar med inspelad musik på.

Och vi behöver allt stöd vi kan få för att lyckas med detta. Vi behöver medlemmar, vi behöver aktiva och vi behöver personer som röstar på oss i de kommande valen.

Jag hoppas att du som läser det här beslutar dig för att bli något av ovanstående!